Fortsätt till huvudinnehåll

Rosa.

Jag tycker att rosa är en vacker färg.
Varmt rosa, gammeldagsrosa, svagt rosa, inte den gälla, skrikiga rosa.
Den signalerar något mjukt, lugnt, gosigt.
Fast just idag är några rosa droppar ondskan själv.
Den är ett bud om vad som komma skall.
Det röda.
Det var bara PMS.
Jag vill lura mig själv att tro att det är något annat, sköra slemhinnor kanske.
Men jag vet att det inte är så.
Kroppen förbereder sig.
Jag vill stoppa den, vill hindra min egen kropp att förråda mig, svika mig, såra mig.
Men kan ingenting göra.
Jag vill gråta.
Jag vill skrika.
Jag vill slå.
Men känner mig bara tom, slut, viljelös.
Jag orkar inte.
Jag vill bara bäddas in i bomull och slippa vara, slippa känna något alls.
Slippa känna så här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän