Rosa.

Jag tycker att rosa är en vacker färg.
Varmt rosa, gammeldagsrosa, svagt rosa, inte den gälla, skrikiga rosa.
Den signalerar något mjukt, lugnt, gosigt.
Fast just idag är några rosa droppar ondskan själv.
Den är ett bud om vad som komma skall.
Det röda.
Det var bara PMS.
Jag vill lura mig själv att tro att det är något annat, sköra slemhinnor kanske.
Men jag vet att det inte är så.
Kroppen förbereder sig.
Jag vill stoppa den, vill hindra min egen kropp att förråda mig, svika mig, såra mig.
Men kan ingenting göra.
Jag vill gråta.
Jag vill skrika.
Jag vill slå.
Men känner mig bara tom, slut, viljelös.
Jag orkar inte.
Jag vill bara bäddas in i bomull och slippa vara, slippa känna något alls.
Slippa känna så här.