Fortsätt till huvudinnehåll

Mållgan.

Ni vet Alfons Åbergs hemliga kompis, som inte fanns.
Jag kom att tänka på honom nu.
För jag har "symtom".
Igen.
Som kan vara sömnbrist, PMS, stress, eller vad som helst utom en Mållgan.
Men det är ju vad man hoppas på, när man känner sig lite ensam, att jag ska få min Mållgan.
Fast på riktigt.
Det är fortfarande 8 dagar kvar till testdagen.
Att det alltid ska vara så otroligt inte-alls-roligt med det här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän