Fortsätt till huvudinnehåll

Ett jäkla tjat.

Ifall någon sitter och undrar, så mår katten redan bättre.
Hon är nästa tillbaka i sina gamla vanor:
Hon skriker i köket om både jag och maken är där.
Hon har väckt mig några gånger under natten för att försöka knuffa mig ur sängen, eller bara hålla mig vaken genom att stånga mig i pannan.
Hon ska ständigt ligga i knät, helst när man ska göra något annat (surfa, äta, jobba, läsa tidning...).
Så nu behöver ni inte höra några fler tjatiga inlägg om katten.
Nu kan jag gå tillbaka till att tjata om hur hon inte låter mig sova.
Fast för att göra det kan jag ju inte avslöja att jag inte alls kunde sova medan hon var dålig, fast hon inte alls kom och störde mig på natten, för då sov hon någon annanstans.
Nu sover jag egentligen bättre, när hon stör mig igen.
Fast det vet inte ni.
Ni vet bara att hon är skitjobbig när hon är frisk.
Ingenting annat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän