Fortsätt till huvudinnehåll

Inte inte deppig.

Jag har haft en dålig dag idag.
När jag pluggade matte på morgonen så gick det sådär (alltså inget vidare), vilket gjorde mig lite deppig eftersom att det snart är prov, och det har ju gått hyfsat (alltså, så att jag kan vara nöjd).
Var tar kunskap vägen när den försvinner iväg sådär?
Väl i skolan kändes det bättre när några andra elever bad mig, mattegeniet (not), om hjälp med några uppgifter.
Jag fick till dom.
Och kunde förklara så att dom förstod.
De tyckte att jag var skitsmart, då mådde jag ännu lite bättre.
Fast då gjorde det att de satte sig bredvid mig på lektionen och fortsatte fråga mig om allt läraren pratade om.
Vilket gjorde att jag inte hörde vad läraren pratade om, då blev jag deppig igen.
När jag kom hem var sjuka katten dålig i magen, och hon är inte alls pigg, då blev jag ännu deppigare.
Och så fick jag ett besked som gjorde mig arg, ledsen, upprörd, orolig, nervös och himla irriterad.
Då blev jag mera deppig ändå.
Sen hade jag typ samtalsterapi med Å, och blev lite mindre deppig.
Nu är jag jättehungrig, vilket gör mig lite mer irriterad, och när jag är irriterad blir jag deppig.
Godissugen är jag också, som gör mig lite till irriterad, och deppig.
Dåligt väder är det också.
Jädra skitdag idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde