Fortsätt till huvudinnehåll

Tävä.

Jag sitter och glor på "Böda camping" på kanal 5.
Jag pluggar samtidigt, allvarligt ämne, välfärdspolitik, det är min ursäkt och jag tycker den är godkänd.
Men det jag hör och ser gör att jag fnissar, skrockar och suckar.
Bland mycket annat så suckar jag över pratet om hur härligt det är att campa för att sen se hur de har ordnat värsta lyxen, typ precis som hemma.
Då är det väl inte att campa?
Sen inser jag att om jag skulle någon gång få för mig att campa (kommer aldrig att hända) så är det precis så jag skulle göra.
Stort jädra förtält med projektor och soffa, 160 madrass i husvagnen, komplett kök, värsta grillen, kylskåp.
Så det finns fler bekväma människor där ute, det kan jag väl inte se ner på antar jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän