Fortsätt till huvudinnehåll

Hemma.

Katten är hemma igen.
Lite sur.
Lite trött.
Lite omtumlad.
Men hemma.
Doktorn är ännu mer säker på att hon har urinsten, den bra sorten som ofta försvinner med specialkost.
Definitivt provsvar får vi på tisdag.
Katten behöver dock inte plågas med ett nytt besök förrän om en månad.
Fast vi ska plåga henne med kosttillskott varje dag fram till dess.
Katten som bara älskar att få tabletter nertvingade, och vi som älskar att tvinga i henne dom.
Om hon bara visste att det var för hennes eget bästa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: