Fortsätt till huvudinnehåll

Plågsamt.

Vi skulle byta vår dagliga träningstimme mot en Thai massage istället, så här i sluttampen på resan. Jag var skeptisk från start, för jag minns hur det kändes för 10 år sedan, när jag var något smidigare än nu. Samtidigt har värme och AC om vartannat, och stenhårda madrasser, gjort sitt för att mörbultad kroppen. Så jag gick med på det, men sa till om en lite mildare behandling än den traditionella. 

I en timme gjorde vartenda tryck och varenda sträckning ont. Inte som lite skönt ont, utan som i mina muskler är gjorda av betong-ont. Dessutom lät jag som majskorn i en varm stekpanna när alla muskler poppade till när den äldre damen med varsamma, men stenhårda, nypor försökte massera dem. Hon skrattade lite nervöst när hon försökte sträcka ut min minimalt elastiska lekamen, och suckade bekymrat vid varenda plågsam muskelknuta (som säkert fanns i 90% av kroppen).

När vi var klara frågade de om jag hade mycket ont och beordrade mig att komma tillbaka imorgon innan vi åker, för att jag var så stel och för att jag skulle klara av att resa så länge. Den första massör som sa till mig att jag behövde hjälp var för kanske 15 år sedan, tänk vad länge man kan hålla fast vid saker om man bara anstränger sig lite.
Skämt åsido, jag skulle nog behövt en sån här behandling per dag under semestern. Egentligen.

Aj. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.