Fortsätt till huvudinnehåll

Nya rutiner.

En vecka är förbi. 
Vi har hittat någon slags rutin, eller vad man ska kalla det.
Jag börjar dagen med det här till frukost

Plus någon god brödbit och möjligen en croissant/minimuffin/miniwienerbröd till påfyllningen av kaffet.

Efter frukost bär det antingen av till utflykt, marknad eller poolen. Någon gång mitt på dagen hittar vi lunch. Polarn har blivit tokig i Khao pad (stekt ris), Pyret är kinkig och vill helst ha pommes frites. Jag hittar oväntat lätt vegetariska ris- och nudelrätter.

På eftermiddagen någon gång går vi till gymmet, arvsmassorna sitter på en träningsmatta och äter snacks och spelar spel eller kollar på film på sina plattor under tiden.

Efter dusch (man svettas liiiite grann när man tränar, för gymmet har inte särskilt imponerande AC) promenerar vi till närmsta gatorna eller den lokala marknaden för att hitta en god middag.

Mest intressant under de här dagarna har varit Polarns förvandling. Hon som gnällde över värmen konstant första dagen har på något sätt hittat sitt rätta element. Inte för att vi någonsin har haft tystlåtna arvsmassor, men jisses vad hon babblar nu. Jag har träningsvärk i öronen. Hon har också plötsligt börjat spontandansa titt som tätt och hoppar hellre än hon går. Dessutom slipper hon alla sina eksem och sin kliiga hud, hon har inte behövt smörja huden med mjukgörande sen vi kom hit. Tyvärr så är hon och jag istället sjukt utsatta för myggen och får smörja myggbett istället. Pyret och herr B.o.B. får inga alls. Eller jo, Pyret fick två idag. Det är ungefär hur många Polarn och jag får per timme (lätt överdrivet).

Hur som helst, det känns som att vi kommer komma hem med två väldigt förändrade barn.   

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.