Polarn har alltid varit känslig för vad man kallar lågt blodsocker, eller alltså bara hunger och behov av påfyllning av energi.
Här i det eviga hoppande, skuttande och värmens rike är det känsligt som en seismograf. Om man missar att fylla på med något ätbart går hon från att älska allt och alla, till att skrika om alltings orättvisor på en hundradels sekund.
Det fiffiga med hennes konstruktion är att hon bara behöver exakt en tugga eller en klunk av något som innehåller någon slags energi, för att bli förtjust och förundrad över allt igen.
Magiskt.
Alltså får hon numer alltid någon fruktjuice till måltiderna eftersom de anländer till bordet snabbt. Med hennes känsliga "hungermograf" är det nämligen lite vanskligt att vara beroende av att köpa allt man ska äta ute, så att säga.
Så tre gånger per dag är hon en ilsk arvsmassa i behov av utfodring, som är fullkomligt omöjlig att resonera med. Vi har därför förklarat för damen att hon fungerar så, och talar om för henne att hon är "Snickers" (från "You need a Snickers"-reklamen med Gremlins) när humöret inträder, och ber henne avvakta med allt till dess att hon fått något att äta. Det funkar. Ibland. Ibland gör det henne mer arg. Men mat och dryck funkar, tack och lov.
Kommentarer