Det kan ju hända att jag upplevde senhösten och vintern som rätt tung. Mycket att göra, mycket att tänka på och mycket dåligt immunförsvar. Förutom att jag själv hade den ena åkomman efter den andra så var övriga familjemedlemmar drabbade av vattkoppor, förkylningar och annat tjafs om vartannat. Jag tror att jag räknade ut att vi på familjebasis hade tre friska veckor på ett halvår eller nåt.
Nedsatt immunförsvar räknas ibland upp som ett tecken på hög stress. Ett annat tecken som brukar nämnas är håravfall. Jag minns att jag tänkte att jag tappade orimligt mycket hår under den tiden, precis som jag märkte att huden totalt gav upp. Nu när håret är långt nog för att sättas upp skådade jag plötsligt detta i spegeln:
Det som sticker ut på sidan är alltså utväxt. Jag har en imponerande underpäls som sticker rakt ut från skallen, precis som den man får efter amningsperioden.
Det kan ju förklara varför det känns som att kroppen har svårt att hänga med i vetskapen om att det inte borde vara lika stressigt nu. Visserligen har jag haft annan stress istället, men ändå, lite lättare liv är det väl nu. Fast om kroppen har känt sig jagad på den nivån jag inte riktigt vågade erkänna att jag trodde att den kände, så kommer det nog ta ett tag att varva ner igen. Eller att bara Chillaxa, som arvsmassorna och bästisen säger.
Kommentarer