"Jag vill ha en kamera." började Polarn säga för ett tag sen. Som med det mesta har jag inte en susning om var hon fick den idén ifrån, men efter några veckors tjat kändes det som att idén inte skulle glömmas bort. Hon är ju rätt envis också. Så jag grävde fram min gamla mobil, rensade den på nästan allt och lämnade över den.
Lyckan var total. Hon har flitigt sprungit runt och fotat sedan dess. Idag kom hon ihåg att ta med sig sin kamera och en promenad kunde drygas ut ordentligt med femtioelva stopp för att damen fotade cyklar, hundar, blommor och fåglar.
Pyret fotar plötsligt hon med, fast hon blir så upprörd att man väntar sig ett världskrig när Polarn härmar henne. Men det är tydligt att intresset inte är lika äkta, Polarn har ett helt annat fokus och driv. Hon som sällan har fokus och driv annars.
Det är ju vansinnigt spännande att se hur ens arvsmassor utvecklas till helt egna varelser med intressen man inte har det minsta koll på själv. Som att hon som avskyr att bli fotad plötsligt älskar att fota.
Kommentarer