Stötte på den här på sociala medier.
En första känsla var:
"Jamen verkligen!"
Den tillhör tydligen en slags självförverkligande övning. Jag är verkligen inte med i den klubben, så att säga, jag gillar inte självhjälp/förverkligande/vägen till framgång-rörelserna a' la Tony Robbins eller Thomas Erikson. Enkla lösningar på komplexa problem, och tillvridna fakta är inte så lockande. Men vid en snabb titt så är det just lockande, säkert för att jag känner igen mig.
Sen kom jag att fundera på varför den lockar och då kom jag att tänka på att den kanske lockar mig för att jag är kvinna.
Hur många män behöver öva sig på att inte ta ansvar för att göra andra nöjda och glada, ta hand om andras problem eller kunna förutse vad andra behöver? Och sedan i kölvattnet av att ha övat på att inte ta ansvar för andras saker, inte ha dåligt samvete för det och öva på att säga nej och strunta i att andra blir arga?
Känns spontant inte så manligt. Däremot är det nog ett vanligt samtalsämne mellan kvinnor.
*host-host= skriva vykort/julkort/födelsedagshälsningar/sköta kontakten med såväl egna som ingifta släkten och vännerna. Harkel-host*
Summa summarum; texten lockade mig för att jag kände igen mig, och den gjorde mig förbannad för att jag blev påmind om jämställdhetens frånvaro i vardagslivet. Så nog kommer jag att inspireras av den trots allt, och öva lite på att inte få dåligt samvete över att andra blir arga och besvikna för att jag slutat ta ansvar för andras saker.
Kommentarer