Fortsätt till huvudinnehåll

Ett år mellan.

Varje ställe vi går till, varje ställe, frågar om arvsmassorna är tvillingar. Ibland ser man att flera står och tisslar och tasslar, sen skickar de fram en springare som frågar och sen återrapporterar till övriga. Så lika är de väl ändå inte, eller det säger väl föräldrar till tvillingar också ibland.

Överlag kommer vi få detoxa dem på uppmärksamhet när det här är över. Alla som ler, klappar på kinder, frågar vad de heter, hjälper dem upp på stolar och säger hej. En servitris bad att få fläta Polarns hår medan vi väntade på maten. Bara en sån sak.

Idag fick de prova på yoga. Hotellet har gratis aktiviteter för barn och vuxna. Instruktören såg kanske inte så yoga-mässigt ut, men kunde röra sig bättre än man kunde tro. Han verkade extra road av Polarn som tog sig an övningarna med största koncentration. Hon är ju också begåvad med stark kropp och bra balans så hon greppade det där rätt bra. Halvvägs igenom tappade hon dock intresset, precis när Pyret började greppa principen och fick upp intresset. Den sista övningen var den största utmaningen; att ligga still, blunda och andas.

Vi vuxna går till gymmet en gång om dagen, bara för att vi kan. När arvsmassorna är trötta och kan sitta med plattorna och leka med Radioapan eller Bolibompa passar vi på. Egentligen borde man ju kunna fortsätta med det hemma. Fast hemma är ju inget som här. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer