Fortsätt till huvudinnehåll

Högt som lågt.

Dags för utflykt.
Vi bokade en där man skulle besöka tre tempel, men det var bara vi som skulle åka på den. Så den guide vi fick tog därför med oss på lite av varje. Kanske för att han tyckte det var kul att kunna prata thailändska med herr B.o.B.  hela dagen.

Vi var till tempel som låg högt uppe på berg med hisnande utsikt.

Vi var i tempel som låg inne i grottor med lika hisnande intryck och en sanslös värme.
Vi var till tempel som låg uppför backar.

Vi var även till ett tempel där det sprang runt apor man kunde mata. Jag älskar apor och hade kunnat sitta där i evigheter, men Polarn blev rädd. Dels för att de var lite snabba att ta maten ur hennes hand, dels för att de började bråka emellanåt. 

Under dagen fick vi åka till fyra olika tempel och till en nationalpark där Pyret vågade sig på att bada i ett vattenfall. Vi fick också stanna vid en resturang där guiden hade beställt mat som, inte helt oväntat, var helt fantastisk och utsikten makalös.


Vi fick till sist åka till Tsunami memorial park. 
Det är väl sällan ett ord som "ofattbart" varit så passande. Den guldfärgade spetsen är hur högt vågens högsta punkt var, och vid platsen, som var 5 minuters bilfärd från stranden, låg ett militärskepp som spolats ända dit upp. 
Jag hade fullt upp med att förstå, hindra gråten och skydda barnen mot de väldigt grafiska bilderna från stränderna.
Det var verkligen en dag med såväl högt som lågt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.