Fortsätt till huvudinnehåll

Bara en till.

Att ta hand om ett barn extra kräver i och för sig lite extra uppmärksamhet och koncentration. Mest för att det inte är ens egen arvsmassa och den därmed beter sig aningens mer oförutsägbart. Å andra sidan så får man gratis underhållning åt sina egna arvsmassor, vilket lättar på ens egen arbetsinsats.

Vi hämtade kompisen och blandade dagen med lunch, cykeltur till lekparken, glasspaus, pysselextravaganza och film. Pyret och kompisen hade världens bästa dag, men Polarn hamnade på efterkälken. Som lillasyster blir hon inte alltid insläppt eller medbjuden i leken, det märker hon och det gör henne väldigt ledsen. Det blev flera samtal om hur det skulle kännas att själv bli utesluten och styrningar mot aktiviteter där man kan vara flera i leken. Det gör lika ont att se Polarn bli ledsen över att inte få vara med, som att se Pyret skämmas när hon inser att hon inte varit en schysst kompis.

Förutom att agera medlare och att golvet behövde göras rent från glitter, paljetter, piprensare, presentsnören, flirtkulor, pennor, klistermärken, kartongbitar, pärlor och ett helt gäng med klistertuber så var det en lugn dag.
Lite cystavärk och stressymptom utöver den etablerade tröttheten, men hanterbart ändå. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.