Fortsätt till huvudinnehåll

En dag till.

Mina drömmar är besannade. Jag som gått och fantiserat om att kanske skulle jag få sova om vi provade att ställa in en större säng. In att valde arvsmassorna att dela upp sig, jag delade ena halvan med Polarn. Såååå mycket plats jag fick! 

Jag är en planerare. Ibland är det en bra sak. Som när man tänker att lång tid på resande fot och mycket promenerande kommer paja ryggen, och därför tar man med sig träningskläder.
Barnen fick leka sig trötta i poolen och sen slappa med plattorna medan vi nyttjade hotellets gym.


Det utlovade 100% regnandet har inte dykt upp än. Det kanske kommer, en personal sa att det har varit fint i några dagar nu så det kanske kommer några regndagar. 


Överlag roar sig arvsmassorna med att spana in djur. Varenda skalbagge, larv, hund, katt, fjäril, krabba, eremitkräfta och fluga måste göras till dagens upptäckt. Och de samlar fytrioelvatusen bitar av snäckskal varje dag. 


Jag njuter av en gigantisk frukostbuffé med massor av färsk frukt och kocken steker mumsig omelett åt en. Dessutom fattar de hur viktigt det är med kaffe. Kopparna är rejäla och de fyller ända upp. Jag är nöjd då. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.