Sommaren 2009.
Det var senaste gången jag hade riktig semester. En sån där man är ledig från ett arbete och får fortsatt lön.
Jag har visserligen varit föräldraledig. Något jag minns mest i ett sömndepraverat tillstånd där jag i efterhand är nöjd med att inte ha fått ett nervöst sammanbrott.
Förutom en föräldraledig sommar så har jag som minst inte varit ledig någon vecka alls, ibland någon vecka innan eller efter terminen, som mest tror jag det blev 3 veckor. Fast då utan en krona betalt, samtidigt som större delen av året levs på CSN.
Idag gick jag på 4 veckors betald semester. Fyra veckor. Dessutom är det med lättnaden av att ha ett examensbevis från socionomexamen beställd.
Jag kan inte ens beskriva glädjen när jag stämplade ut idag.
Sen gick jag hem tidigt och hämtade arvsmassorna för Pyret hade sin sista dag på förskolan. Det verkade inte bekymra henne så mycket, kanske för att hon ändå kommer besöka förskolan när vi hämtar Polarn.
Men vi sa också ett ångestfyllt farväl till bästisen och hennes syskon. Kanske var det vi mammor som var mest ångestfyllda, våra arvsmassor använde taktiken "Vi ses imorgon!" för sin överlevnad. Vi ska visserligen försöka ordna en sista lekträff nästa vecka, den sista på minst tre år, men vem vet om det går att få till. Sen kommer de där löftena om julbesök och att vi ska komma och bo hos dem på semester, men om det går att få ihop är ju inte säkert. Tre år, det är ju mer än vad arvsmassorna kan förstå, de tror att det handlar om veckor eller månader.
Jag fick höra att bästisen ständigt kommenterade att deras flytt var en dålig idé. Det sa jag att jag höll med om, jag tycker inte att de tänkt så vettigt just här. För jag vill inte heller att de ska flytta, jag har också separationsångest.
Men nu ska familjen B.o.B. alltså ha semester tillsammans, jag ska lära mig hur man gör, jag som är så vansinnigt duktig på att koppla av.
Kommentarer