Fortsätt till huvudinnehåll

Skulle jag väl aldrig!

Hon är rätt bra på att prata, den där minsta och yngsta arvsmassan vi har. Det är ju den äldsta också, men den yngre har tillägget, den extra ingrediensen, grädden på moset, att hon har en jäkligt vild fantasi.
Dagens läggning:

"Mamma. Jag vinkar med fingrarna, och det här är mellan fingrarna. Men om du skulle klippa av mig fingrarna så här (visar med andra handen var de skulle kapas) så skulle jag inte kunna vinka mer. Eller äta. Eller ha mellan fingrarna. Då skulle jag bli ledsen. Och jag skulle bli arg, på dig, som klippte dom. Och det skulle blöda. Men mest skulle jag vara arg, på dig."

Nu vet ju jag inte var jag brustit i mitt föräldraskap som får henne att vilt fantisera om att jag skulle klippa av henne fingrarna. Jag höll bara med om att hon skulle få vara arg på mig då.

Läggningen tog för övrigt, på riktigt, 2 minuter efter läsning. Hon ville dessutom lägga sig tidigt. Så plötsligt sitter man framför tv:n klockan 19.25, och har ändå hunnit plocka undan middagen och städat köket.
Vad gör man då?
Samma sak som man brukar; dricker kaffe och tittar på ett avsnitt av någon serie, för att då kan man själv somna tidigare. Jag är nämligen lika trött som Polarn, om inte tröttare, och kommer väl säkert drömma halva natten om hennes avklippta fingrar och därför vara ännu tröttare imorgon.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.