Fortsätt till huvudinnehåll

2000 ord.

Fem sidor. 2000 ord. Tydlig beskrivning av vilka rubriker som skulle återfinnas i texten och vad dessa rubriker skulle ha för innehåll.
Svårt att förstå att något sånt kan vara så jäkla pestigt.

Jag var ju inte ensam om att svettas extra över den här tentan, det var nog en av de värsta vi haft. Jag har ingen aning om kvalitén på det jag lämnade in, för jag har ingen aning om varken vad de egentligen ville ha, eller vad jag egentligen skrev. Men nu har jag lämnat in den.

Klasskamraterna skulle lämna in senare än mig, så jag tog med mig mammakompisen och firade med lunch och fika istället. Sen ville jag fira till kvällen också, för det kändes som ett sådant tillfälle där man ska mötas av hyllningar, banderoller, presenter, blommor, hyllningar och fanfarer. Jag förväntade mig dock inte så mycket, just utifrån att det nog bara är vi som levt i den här bubblan som kan förstå ångesten i uppgiften vi haft, storheten i att besluta att lämna in, och ångesten man ska leva med fram till resultatet kommer. Fast den där maten jag varit sugen på länge borde jag väl få, och ungarna får allt de vill så jag får ett skönt avslut på dagen. Fram till dess att maten kom gick det bra; smidig hämtning, enkel ankomst, vi badade innan fredagsmys i väntan på maten, helt utan gnäll och bråk. Sen kom maten och arvsmassa nummer ett brakar ihop. Sen är det nattning och arvsmassa 1 brakar ihop. Sen brakar arvsmassa nummer ihop. Tjohoo! När de väl somnat är jag tokmätt eftersom jag kastat i mig maten, så inget snask, och så jäkla slut efter veckan att jag håller på att avlida, så läggdags är en prio.

Så. I'm The Queen of The world! But Who gives a shit. Typ.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...