Fortsätt till huvudinnehåll

2000 ord.

Fem sidor. 2000 ord. Tydlig beskrivning av vilka rubriker som skulle återfinnas i texten och vad dessa rubriker skulle ha för innehåll.
Svårt att förstå att något sånt kan vara så jäkla pestigt.

Jag var ju inte ensam om att svettas extra över den här tentan, det var nog en av de värsta vi haft. Jag har ingen aning om kvalitén på det jag lämnade in, för jag har ingen aning om varken vad de egentligen ville ha, eller vad jag egentligen skrev. Men nu har jag lämnat in den.

Klasskamraterna skulle lämna in senare än mig, så jag tog med mig mammakompisen och firade med lunch och fika istället. Sen ville jag fira till kvällen också, för det kändes som ett sådant tillfälle där man ska mötas av hyllningar, banderoller, presenter, blommor, hyllningar och fanfarer. Jag förväntade mig dock inte så mycket, just utifrån att det nog bara är vi som levt i den här bubblan som kan förstå ångesten i uppgiften vi haft, storheten i att besluta att lämna in, och ångesten man ska leva med fram till resultatet kommer. Fast den där maten jag varit sugen på länge borde jag väl få, och ungarna får allt de vill så jag får ett skönt avslut på dagen. Fram till dess att maten kom gick det bra; smidig hämtning, enkel ankomst, vi badade innan fredagsmys i väntan på maten, helt utan gnäll och bråk. Sen kom maten och arvsmassa nummer ett brakar ihop. Sen är det nattning och arvsmassa 1 brakar ihop. Sen brakar arvsmassa nummer ihop. Tjohoo! När de väl somnat är jag tokmätt eftersom jag kastat i mig maten, så inget snask, och så jäkla slut efter veckan att jag håller på att avlida, så läggdags är en prio.

Så. I'm The Queen of The world! But Who gives a shit. Typ.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.