Vare sig jag vill eller inte så är det lätt hänt att bli lite nostalgisk, filosofisk, ilsk, fundersam eller kanske bara lite härligt ångestdriven över min tillvaro när ett nytt år tar sin början.
Det är ju så himla mycket i luften att man ska ta sig i kragen, förändra, göra om göra rätt vid den här tiden, även om man som jag just nu, inte ens tittar in på Instagram eller Facebook, annat än för att kolla notiser. Hela omgivningen bara vibrerar av den andan på något sätt, eller så är det så inpräntat i mig vid det här laget, att det inte går att undgå.
Så medan vi vågade oss på att ta med barnen på bio igen, till en lite längre film; "Trolls", och försökte få ihop dagen efter ingen sömn alls, gick jag och bollade lite tankar i bakhuvudet. Dels tänkte jag på allt jag måste göra i den här kursen och hur det kommer betyda ingen ledig trettondagshelg. Dels funderade jag över vad jag vill ändra på, slippa, inte behöva dras med mer.
För det känns så himla onödigt att gå omkring och vara lite bitter över saker, som man samtidigt har dåligt samvete över att man känner sig bitter för. Alltså att jag är arg på något, men har dåligt samvete för att jag blir arg, för man ska ju vara en så jäkla god och mild människa och vad ska jag komma här och kräva saker och vem säger att jag har rätt och varför ska jag bestämma och varför ska det vara orättvist och är jag säker på att det inte är mitt fel egentligen.
...
Svar nej. Det är inte mitt fel. Jag har rätt att kräva saker. Varför skulle inte jag få bestämma. Jag kan väl också ha rätt. Det ska vara rättvist där det går att vara rättvist och ibland ska det vara orättvist till min fördel.
Sånt går jag och slösar energi på. Det vill jag inte göra längre.
Så jag tänker att det är dags att ta plats, kriga lite, sluta ha dåligt samvete om de som gör mig bitter tar illa vid sig och släppa det, och de, som inte krigar för mig.
B.o.B. på riktigt kanske.
Kommentarer