Fortsätt till huvudinnehåll

Ångestlindring.

Nu börjar helvetesveckan, det kommer bli plugg från och med imorgon till och med fredag, inklusive kvällspass. Blä. Annat skit ligger också och pyr, redo att blossa upp som Gävlebocken.

Då går vi till den traditionella ångestlindringen; inredning!

Jag vill alltid boa när jag är stressad och pressad, göra om, göra fint, skapa hemmys, förändra, förnya, piffa och puffa.
Först var det det fullkomligt osannolika fyndet av stolarna, sen bar det av till "stora varuhuset" (ja, IKEA, vad annars?) för trivselpynt i form av fler och nya blommor.

Vad kan gå fel med att mjuka upp bokhyllan med en murgröna.
Smågrönt mellan stort grönt gör livet lite mindre stelt, tänker jag. 
Först vill jag ha strikt inredning, sen färgglad och "spontan", sen strikt, sen "spontan", sen...
Måste bara införskaffa lite mysigare krukor.
Å en stor rackare i ett hörn hjälper till en mer avslappnad stämning kanske.
Pyret blev trött på alla gröna blommor och ville ha blommor med färg. Så hon fick välja en blomma själv och valde en sån här. Polarn hade valt en liten våreld, men ville självklart byta till en likadan som storasyster. När vi kom hem fick de välja själva var deras blommor skulle stå, Polarn tyckte att hennes skulle stå på mitt nattduksbord. Hon är bra på att smickrande en, den där.

Nu kör jag så det ryker, försöker vara duktigt fokuserad och få ihop en av de knepigaste tentorna hittills, och hoppas lite generellt att jag överlever så jag får njuta av mitt nya hem och kan påbörja nästa projekt; hitta rätt ramar (begagnade) till sovrummet.

Kommentarer

Greken sa…
Haha jag är EXAKT likadan som du. Det står på en liten första hjälpen lista här hemma att Alex ska föreslå att vi städar/sorterar något när jag är deppig! Det står även visa en kattfilm och ge mig kakor 😂 Puss på dig

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.