Fortsätt till huvudinnehåll

Semester!

Vad har du gjort idag då? undrar kanske någon.
Jo. Jag har haft en ledig dag. Helt ledig. Inga måsten. Göravadjagvilldag.
Vad gör du på en sådan dag? kan ju samma någon undra.

Jo. Jag börjar med att hjälpa till att få ut alla andra medlemmar i hushållet genom dörren. Hej då. Ha så kul. Låt mig vara.
För att därefter börja den egna lediga tiden med att skriva ut alla papper inför praktikterminen. Sen fixar jag i ungarnas rum, i ett oändligt och totalt hopplöst försök att få mer förvaringsplats, och därmed mer ordning. Efter det drar jag iväg till frissan, första besöket på tre månader, vi fick det att räknas med all in blonde den här gången, för man måste ju ha lite kul, liksom. Många, långa timmar senare hinner jag hem för att dammsuga, slänga in ungarnas overaller i tvättmaskinen och vattna blommor, innan det är dags att hämta arvsmassor och köra hela hellhour, även kallat middagsracet.

Tvätthögen med ren tvätt som ska sorteras, att damma, byta plats/rensa barnens kläder och fixa en hylla hann jag inte med idag, på min lediga dag. Den som jag hade planerat att bara ägna åt att göra fint i ungarnas rum, för att jag gillar att inreda, och gå till frissan, för att unna mig. Den som jag hade tänkt skulle vara kompensation för missad semester för femtioelfte året i rad och senaste övertidsplugget/hjärnblödningen/stressvarningen. Den som jag ändå ägnar åt att ta tag i skit för att jag får dåligt samvete om jag gör ingenting vettigt med så många lediga timmar.

Nu är jag helt slut. Måste lära mig vara mer som andra i hushållet och ta det där med att göra som man vill och kunna ta ledigt, på lite mer allvar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.