Imorgon är det så dags att sträcka på sig, skärpa till sig och anamma den där vuxna, lugna människan som alltid har koll -rollen som andra brukar påstå att de ser mig i.
Jag vet inte vad de pratar om. Det är ju alla andra människor som verkar så fasligt vuxna, med så himla bra koll.
Förutom att jag då ska leka vuxen i många veckor med hopp om att ingen kommer på mig, så ska jag orka. Herrejävlar vad jag är trött nu, både i kropp och knopp. Huvudvärken efter senaste migränattacken sitter fortfarande i, höfterna känns som att de skaver, ryggen bara bultar och gnager från skulderblad ner till svanken. Jag vaknade klockan 4 imorse men kunde inte somna om, för att kroppen pinades.
Det känns som att den där karusellen som kallas livet snurrar lite för fort, jag skulle behöva ett nödstopp. Fast kanske är det vad den här VFU:n är, mer fokus, inte lika krävande uppgifter, och 14 veckor utan hellhour med hämtning och matlagning. Det kan nog bli bra.
Om jag nu bara kunde fixa ett falskleg så jag kan passera för den där vuxna personen jag förväntas vara.
Kommentarer