Fortsätt till huvudinnehåll

Välkommen.

Min hjärna är helt grillad nu.
Jag har spenderat en hel förmiddag med att få veta vad min ena handledare hade för olika uppdrag och hur den organisatoriska strukturen såg ut, från regering till hennes tjänst. Efter lunch fick jag börja gå igenom budget, rapporter, utredningar, information, minnesanteckningar, verksamhetsberättelser och propositioner.
Vi ordnade också passerbricka och försökte ordna en arbetstelefon, men eftersom det var en Iphone så fungerade den inte, så de beställde en ny.
Det var bara den ena handledarens roll. Sen ska jag sätta mig in den andra handledarens uppdrag.

Men jag kände mig otroligt välkommen, de var förberedda, intresserade av att jag skulle bli ordentligt insatt, och upprepade att jag skulle vara "sjukt egoistisk" under praktiken, inte försöka göra dem nöjda utan säga till om att få göra det jag fick ut mest av. Så hade de köpt en liten blomma och ställt på mitt skrivbord, med ett litet kort undertecknad av dem båda. Bara en sån sak.

Det känns bra. Rejält förvirrande av en otrolig massa information och människor som fladdrar förbi, samtidigt som möjligheten att få lära mig och få insyn i så galet mycket områden känns överväldigande. Men det känns bra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.