Vi firade av året med lite knatteridning.
Pyret var sitt vanliga stoneface under hela ridningen, även om hon nickade så snart någon frågade om allt var bra/kul/okej och var först upp med armen när de frågade om någon ville prova att trava lite. Så snart hon blir så där full av känslor så verkar hon stänga av, som att det blir henne övermäktigt på något sätt. Fast när ridturen var färdig tog känslorna över och tårarna började rinna, för hon ville inte sluta rida, och hon var ledsen en lång stund efteråt.
Polarn gillade inte så värst att rida iväg i början istället, det är oklart om hon blev ledsen över att vi inte var med i paddocken, att vara med en flicka hon inte kände eller om hon tyckte det var läskigt. Men hon kände en av ledarna som kunde trösta och peppa, så då blev hon mest uttråkad av att gå runt varv efter varv. Lagom när hon såg ut att vilja ge upp så lyckades de övertala henne att prova på lite trav, det fick vår lilla fartdåre att lysa upp som en nyårsraket. Lite fart, hopp och skutt passar henne bäst.
Sen avslutade vi dagen och året med en annan djurart.
Vi fick en god middag, till och med jag drack vin, och vi fick härligt sällskap av människorna som var kattvakt till det där vidundret. Barnen började inte klappa ihop förrän efter klockan 22 och vi kom väl inte därifrån förrän närmare klockan 23.
Jag borstade tänderna och sa adjö till ett år jag inte alls kommer sakna, när midnatt kom. Med det märkliga faktum i bakhuvudet, att jag var vaken till efter midnatt, trots att jag dessutom druckit alkohol.
Kanske kommer 2017 bli ett annorlunda år.
Kommentarer