Ibland blir man besviken, det är en del av livet. Man ska då kunna skrapa upp sina spillror, gå vidare och göra det bästa av situationen, eftersom att det är omöjligt att förändra det förflutna.
Det är ju lättare sagt än gjort.
För rätt var det är blir man påmind om besvikelsen och alla känslor rörs upp till ytan. Så sitter man där med en hög av sår som man inte ens vet om man fortfarande har rätt att känna en massa saker kring eftersom att man ska gå vidare. Hur länge får man älta liksom? Hur länge får man vara ledsen?
Kanske så länge som det behövs. Jag har tydligen sår som inte är läkta och då behövs de väl fortfarande plåstras om får jag anta.
Kommentarer