Nu var det ju så att Polarn råkade välja just min och herr B.o.B.s bröllopsdag för att göra premiär i världen.
Fast det vet ju inte hon.
Än.
Så vi bestämde oss för att låtsas som det regnar, vilket det gjorde idag, och lämna bort henne och Pyret en stund. Vi fikade, strosade på stan, åt en långsam middag med förrätt, pratade till punkt, shoppade och struntade i barn som skrek för att det inte var våra. Bara vi två, för första gången på över ett år. På vår 16:e bröllopsdag.
Polarn fyller därför i år på söndag just i år, eftersom att hon har noll koll på almanacka och sitt personnummer. Den som skvallrar får smaka på småbarnsförälderns utarmade vrede.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer