Polarn har börjat gå nu!!
Japp, med det menar jag att hon helt på eget bevåg, med fyllesteg och gibbon-armar har stapplat iväg några steg flera gånger under dagen.
Så precis som med krypandet missade hon sin systers deadline med bara liten marginal.
Nu väntar alla bulor, nerdragna saker och ilskna stampanden. Vad kul. Eller? Jo, trots att det som en alldeles normal förälder inte är så där vansinnigt mycket man kan göra för att påverka när de små arvsmassorna tar sig framåt i utvecklingen, så blir jag tokigt stolt när de klarar nya saker. Även om det innebär en ny nivå av bekymmer.
Go Polarn, Go!
Kommentarer