Fortsätt till huvudinnehåll

Framåt marsch.

Det går vansinnigt fort när de små blir större. Polarn knatar allt längre bitar, fortfarande som en överförfriskad turist på grisfest, men allt längre. Jag är lika imponerad den här gången som jag var med Pyret över den viljan och envisheten som krävs för att de ska dratta på ändan hundra gånger om och ändå resa sig igen.

Övriga nyheter:

Knappar har blivit en stor grej. Hon skriker och pekar förtjust när hon får syn på hissknappar, vilket garanterat alldeles snart kommer leda till ständiga bråk, eftersom det är Pyrets ständiga uppgift att trycka på dom. Idag spenderade hon ett bra tag åt att tända och släcka taklampan i köket också, med wwaaaawww som konstant kommentar.
     "Pyrets" kök har börjat fascinera. Hon plockar bestämt i och ur redskap och grönsaker ur redskapslådan och flyttar sen runt hela redskapslådan. Knapparna som tänder spisplattorna var ofantligt roliga men att lära sig öppna dörren fick henne alldeles till sig i trasorna. I alla fall tills hon inte lyckades öppna den längre, då blev hon först fundersam och lät äääähhh?? och sen förbannad och lät Aaaaaaaaaaa!!
     Humöret tar form. Hon tar inte lika mycket skit från storasyster utan slår efter henne när Pyret snor någon leksak eller puttas.
     Snart har vi tydligen två babblare här hemma. Hon har inte kommit längre än Bo! (=bok), isssse  (=kisse), ÄääÄ (=där), ite (=inte), (=Nä), Mamma och Pappa, men det är väl bara början.

Lilla lillasyster. Vad du börjar bli stor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.