Det var dags att fira Polarn med ballonger, girlanger och fika. En hel drös härliga människor ramlade in och hjälpte till att äta upp frukt, kakor och bär och gav det lilla livet fina presenter.
Jag myser och ryser över att få ge henne, och Pyret, bullriga födelsedagskalas och över att ha fått möjligheten att få anordna födelsedagskalas till mina barn. Helt makalöst.
Med det sagt är jag en ofantlig novis i barnkalas sammanhang och känner mig som ledare över en cirkus i ständigt uppror när jag ska försöka kombinera de eviga mammamammamammamamma med någon slags social verksamhet. Man hinner byta några ord med någon här, koka lite kaffe där, trygga ett knytte hit och prata en minut med någon annan där. Jag antar att jag får se till att ordna en-åt-gången playdate/pratstund med alla trevliga människor för att tillgodose den sociala biten och se det här som Polarns stund.
Min förhoppning är att alla gäster i alla fall fick en god fika-stund och att Polarn kände sig riktigt ja-må-hon-levad, från födelsedags tåget, tomteblossen och sin systers sång till frukosten, till den tidiga godnatt rutinen till följd av en spännande dag.
Sen kommer vi ju att ha några födelsedagar att öva oss på det där med hur man ordnar kalas utan att vara lika trött som barnen efteråt. Trött men belåten.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer