Fortsätt till huvudinnehåll

And Pyret says.

Jag: Upp och hoppa! (Hon hade ramlat).
Pyret: Jag kan inte mamma, jag har korta ben.

Hon sätts i bilbarnstolen.
Pyret: Jag kan inte köra bil mamma, jag har korta ben.
Jag: Inte har du körkort heller.
Pyret: Nääää, men korta ben också.

Jag klär på mig, det lilla livet kommer in i rummet.
Pyret: Mamma! Du har långa ben!

Katten hoppar upp i soffan.
Pyret: Katten har korta ben också, som jag.
Jag: Polarn har ju också korta ben.
Pyret: Men Polarn är liten ju mamma.

Jag tänkte förklara hela grejen med att man växer och så, fast kom liksom fram till att hennes lätta besatthet vid längd på ben roar mig, så jag lät bli. En sån mamma är jag.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.
Skicka en kommentar
Läs mer