Igår vid hämtning fick jag tag i den ansvarige förskolläraren på Pyrets avdelning och möjlighet att prata en stund. Dels fick jag förklara hur Pyret har betett sig och vad hon har sagt men också hur vi har funderat kring det här. Kan hon vara känslig för olika situationer? Kan det vara hennes järnvilja och temperament? Är det något som händer som inte har upptäckts? Den här gången togs det på allvar direkt, hon sa att de skulle iakttaga Pyret lite extra en period för att luska lite och att vi fick ta ett snack då och då framöver. Hon tänkte att det kanske kunde vara separationsångest, ett bakslag efter inskolningen eller en utvecklingsfas men det kunde ju röra sig om vad som helst så det här skulle vi ta tag i. Från deras håll uppfattade de henne som, för det mesta, glad, social och aktiv så att hon säger att hon inte ens vill prata om skolan var ju bekymmersamt.
Redan imorse vid lämning kom hon fram och berättade att personalen hade pratat och bestämt att de ett tag framöver ska ta kort på Pyret i situationer där de upplever att hon trivs och har kul, dessa kan vi ta med hem och prata kring. På så sätt kan vi förstärka det som hon gillar med att gå till förskolan på ett lite mer konkret sätt. Redan vid hämtning satt två bilder från dagen utprintade och hon gillade verkligen att prata om dom när vi kom hem, alltså inget inte prata skola eller byta ämne eller bli ilsk.
Det känns ju formidabelt att något konkret och konstruktivt sker på direkten när man pratar med den ansvarige personalen. Det känns däremot lite skit att man redan har tagit upp saken med andra i personalgruppen utan att bli hörd. Nu håller vi tummarna för att det löser sig med lite extra arbete.
Kommentarer