Fortsätt till huvudinnehåll

Stör mig inte.

Så var det dags för nyår igen, även den här gången med bebis fast nu med bebis och barn. Att hålla sig vaken till midnatt känns som att bli ombedd att vinna ett triathlon.

Dessutom började näsan ett nysmaraton vid 15 tiden, vilket omedelbart drog igång en dunderförkylning, för så från-noll-till-hundra bryter alltid mina förkylningar ut. Vi åt en middag bestående av helstekt rostbiff marinerad i glögg (löjligt gott) med potatisgratäng, sparris, kantareller och sås gjord på glöggskyn. Trots att det var Herrljunga cider från Coop till maten så blev jag så däst att jag lätt kunnat somna direkt. Och efter maten ville barnen leka jaga-varandra-krypandes-runt-matbordet-allihop.

Jag är lite trött, lite mätt och har lite ont i knäna men är rätt nöjd med att vi förstod att det inte var någon idé att planera något för denna nyårsafton.

Så Gott Nytt År allesammans, säger jag innan jag somnar till ljudet av grannar som spelar för hög musik och andra trötta som skjuter iväg sina raketer tidigt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.