När jag packade in barnen i bilen för att åka och hämta herr B.o.B. satt Polarn och underhöll oss halva vägen med skönsång från baksätet innan hon slocknade. Efter det agerade Pyret Idol jury och krävde att jag skulle ta över Polarns skränande Mamma sjunga Tipp tapp! Okej. En halv vers senare kom omdömet: Mamma inte.
En stund senare kom en suck och: Båda händer köra.
Vad?! frågade jag förvirrat.
Inte så. Båda händer köra.
Fast lilla vännen, när man växlar får man släppa ratten. försökte jag förklara och fick ett skeptiskt Hmm till svar.
Hon nöjde sig inte där utan deklarerade lite förnedrande att Åka hem pappa sitta där.
Får inte mamma köra hem? frågade jag sårat.
Inte. Mamma sitta där (baksätet). Med Polarn.
Och eftersom hon är en dam som menar vad hon säger så fick hon ett mindre utbrott när jag en timme senare tog plats bakom ratten och hennes pappa satte sig i baksätet.
För att klargöra; jag kör inte dåligt.
Så här nära jul är det tur att hon bara någon timme tidigare sprang rakt in i mig och skrek Jag älskar dig mamma! och några timmar senare kutar fram och säger: Jag pussar dig! Eller tur och tur. Kombinerat med de senaste dagarnas utbrott rör det väl snarare som ytterst välberäknad taktik.
Kommentarer