Fortsätt till huvudinnehåll

Tradition.

Julen är väl ganska känd för att vara fylld av traditioner. Inte för att jag har varit någon nostalgi knarkare tidigare men ålder och arvsmassa börjar ta ut sin rätt tror jag. När päronen börjat ledsna på inredning jag växte upp med så slänger jag mig över det med andan i halsen och utbrister Det vill jag ha -stort utropstecken- innan de hinner fullfölja orden skänka eller kasta och så här års blir jag fylld av någon romantisk önskan om att ungarna ska se tillbaka på hemmet och minnas att den där adventsljusstaken stod alltid på köksbordet och den där stjärnan hängde alltid i fönstret. På så sätt att de kommer minnas saker som de slänger sig över om 30 år.
   Nu medför ju detta ett visst ansvar, jag känner tyngden på mina axlar, vad ska man stå ut med för prylar de närmsta 20-30 åren?

Därtill ska vi väl skapa våra traditioner. Ska vi klä granen den 23:e eller till lucia? Ska vi ha en-ny-sak-i-granen-varje-år? Ska vi ge en liten julklapp på morgonen, sådär "något att pyssla med fram till julklappsutdelningen" eller ska de sukta till efter maten? Ska vi hålla hårt på Kalle, eller är det en utdöende tradition som de inte kommer bry sig ett dyft om? Vilken mat kommer vara ett måste? Ska vi ha grötfrukost? Ska vi bygga pepparkakshus?

Pyret kanske har sitt sista år som för liten för att minnas, så i år är det nog läge att fastställa spelreglerna för jul.
Let the games begin.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.