Fortsätt till huvudinnehåll

Tradition.

Julen är väl ganska känd för att vara fylld av traditioner. Inte för att jag har varit någon nostalgi knarkare tidigare men ålder och arvsmassa börjar ta ut sin rätt tror jag. När päronen börjat ledsna på inredning jag växte upp med så slänger jag mig över det med andan i halsen och utbrister Det vill jag ha -stort utropstecken- innan de hinner fullfölja orden skänka eller kasta och så här års blir jag fylld av någon romantisk önskan om att ungarna ska se tillbaka på hemmet och minnas att den där adventsljusstaken stod alltid på köksbordet och den där stjärnan hängde alltid i fönstret. På så sätt att de kommer minnas saker som de slänger sig över om 30 år.
   Nu medför ju detta ett visst ansvar, jag känner tyngden på mina axlar, vad ska man stå ut med för prylar de närmsta 20-30 åren?

Därtill ska vi väl skapa våra traditioner. Ska vi klä granen den 23:e eller till lucia? Ska vi ha en-ny-sak-i-granen-varje-år? Ska vi ge en liten julklapp på morgonen, sådär "något att pyssla med fram till julklappsutdelningen" eller ska de sukta till efter maten? Ska vi hålla hårt på Kalle, eller är det en utdöende tradition som de inte kommer bry sig ett dyft om? Vilken mat kommer vara ett måste? Ska vi ha grötfrukost? Ska vi bygga pepparkakshus?

Pyret kanske har sitt sista år som för liten för att minnas, så i år är det nog läge att fastställa spelreglerna för jul.
Let the games begin.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...