Ja, en dag för tidigt var det dags att fira Lucia på förskolan. Lilla damen skulle befinna sig innanför dörren senast 7.30, hon som blivit morgontrött och brukar vakna 7.00-7.30.
Så. För det första bestämde vi oss för att fira hennes födelsedag imorgon, eftersom att vi
A. inte kunde ha morgonmys och
B. det är då vi ska ha kalas och hon fattar inte grejen så varför förvirra henne. För det andra anade jag att den tidiga timmen skulle ställa till det. Jag fick rätt.
Från att hon väcktes till att vi sprang ut en timme senare protesterades det. Mot allt.
Inte gå upp.
Inte ha frukost.
Inte borsta håret.
Inte borsta tänder med den tandborsten.
Inte ta av pyjamas.
Inte ta på luciakläder.
Inte gå till skolan.
Inte sitta vagnen.
Med protester menar jag skrika, gråta, hulka och spänna sig som en fjäder.
Men vi fick iväg henne, även om vi fick storma över nejden och glömde ett ljus.
Med stor förväntan tog vi plats på golvet och trängdes bland alla andra föräldrar och där var hon, väl förankrad i en frökens famn. Borta var veckans högljudda övande på tipp-tapp och Sankta Lucia och hon satt stilla och knäpptyst hela föreställningen. Till fikat efteråt var hon osäker, sur och ville äta ett berg av pepparkakor men vi lyckades knäppa av ett kort som bevis för våra päron färdigheter. Sen trillade kronan ner över ögonen och då var samarbetsviljan för en photoshoot i nivå med Naomi Cambell.
Vi gick hem.
Resten av dagen var ungefär som att leka stormchaser. Två tornados med ilska kastvindar har svept genom hemmet. Polarn somnade, då utfodrades Pyret. Jag fick Pyret att somna, då vaknade Polarn. Polarn röjde, åt och somnade sen om, då vaknade Pyret. Båda med ett humör liknande askmoln. Mitt humör blev inte heller idel solsken.
Så det känns passande att fira damen imorgon istället. Vi stryker den här dagen ur kalendern och minnet och låtsas imorgon som att det var två år sedan vi låg på BB och undrade vad vi hade gett oss in på.
Kommentarer