Hår.
Hur satan i gatan kan det vara så stor del av ens liv?
Hade besök av Ellegulle idag som varit och fixat ny frippa och jag blev så avundsjuk att jag höll på att smälla av. Jag skulle inte kunna likadan dösnygg frisyr för att:
- Jag har korkat hårfäste.
- Jag passar inte i den färgen.
- Jag skulle varken hinna eller orka fixa den varje dag.
- Jag har en tjusig gloria av utväxt efter preggo-tiden.
- Jag har inte tålamod för att gå så ofta till frisören som den kräver.
Det jag blev avundsjuk på var att hon hade en frisyr som passade henne så där perfekt, och som var en frisyr. Jag har ju bara hår, fast jag vill också ha en frisyr.
Så nu har jag haft en massa timmar av hårångest och därmed glömt mina andra bekymmer för en stund. Jag har dock inte kommit fram vad jag ska göra med det där skatboet jag har högst upp och kommer väl aldrig göra det heller.
Vad gör man när håret bara hänger och hänger? Deppar.
Kommentarer