Fortsätt till huvudinnehåll

Going Amish.

Trouble with the sweet stuff sjöng husguden Billy Idol och menade något helt annat än godis. 
Jag är ju en notorisk sockerråtta som trycker i mig något sött i stort sett varje dag, är det inte godis så är det kakor eller bullar. Så bra karaktär har jag.

Någon som har ärvt mitt sockerbegär såväl som min karaktär är Pyret, vilket känns mindre lyckat. Hon har fått smaka på fika även om vi har hållit hårt på att hon inte ska få godis än, för så mycket socker i så litet format känns överdrivet och onödigt, men vi har bestämt att det får vara slut med det. Den lilla damen har fått allt för bra minne, kombinerat med hennes vilja, envishet och temperament är det helt omöjligt. Igår stod hon vid skafferiet och skrek sig blå, med krokodiltårarna rinnande, och upprepade konstant att hon ville ha ömsom saft ömsom kaka. Jag sa nej. I nästan en timme. Nästan 60 minuter av: Jaaa vill hahah faaaft uhuhu jaaa vill hahahah den kakaaaa uhuhu. Jag stod vid spisen och upprepade: Jag vet att du vill ha saft men du får inte för det är inte helg. Jag vet att du vill ha kaka men du får inte för att vi ska äta snart. Sen var det nästan jag som satt där med krokodiltårar, totalt urlakad.

Problemet är väl att 
A Hon blir så galet besatt av saker.
B Hon har tillräckligt bra minne för att veta vad hon har fått och var det finns.
C Hon är inte tillräckligt mogen för att förstå varför hon får kaka när det är fest men inte på en vardag.
D Hon kommer på att hon vill ha sött och ratar därför all mat.
  
Jag orkar inte ta den fighten tio gånger per dag i en hel vecka för att sen ge henne bulle på en lördag och börja om med samma fight 10 gånger om dagen en vecka till och så vidare i all evighet amen. För hon blir ju liksom inte lite tjatig, eller lite sur, eller lite ledsen, hon blir hysterisk, hon är tillbaka till Chiliostbåge; ligger som en böjd båge med sparkande ben, viftande armar och högrött ansikte. Alternativet skulle då vara att ge henne kaka, bulle eller saft varje dag. Äh? Tror inte det.
Därför är det sockerstopp. Vi tar fighten en gång, en period, sen försöker vi igen med att hon får smaka sött när hon blir lite äldre och kanske, möjligtvis, förhoppningsvis, går att resonera lite mer med.
Det innebär ju att vi kanske också får minska på fika. Eller i alla fall nöja oss med att fika när Sockerråtta junior sover eller är på förskolan. Så där som alla föräldrar gör.

Kommentarer

Anonym sa…
Låter klokt! /MF

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...