Trouble with the sweet stuff sjöng husguden Billy Idol och menade något helt annat än godis.
Jag är ju en notorisk sockerråtta som trycker i mig något sött i stort sett varje dag, är det inte godis så är det kakor eller bullar. Så bra karaktär har jag.
Någon som har ärvt mitt sockerbegär såväl som min karaktär är Pyret, vilket känns mindre lyckat. Hon har fått smaka på fika även om vi har hållit hårt på att hon inte ska få godis än, för så mycket socker i så litet format känns överdrivet och onödigt, men vi har bestämt att det får vara slut med det. Den lilla damen har fått allt för bra minne, kombinerat med hennes vilja, envishet och temperament är det helt omöjligt. Igår stod hon vid skafferiet och skrek sig blå, med krokodiltårarna rinnande, och upprepade konstant att hon ville ha ömsom saft ömsom kaka. Jag sa nej. I nästan en timme. Nästan 60 minuter av: Jaaa vill hahah faaaft uhuhu jaaa vill hahahah den kakaaaa uhuhu. Jag stod vid spisen och upprepade: Jag vet att du vill ha saft men du får inte för det är inte helg. Jag vet att du vill ha kaka men du får inte för att vi ska äta snart. Sen var det nästan jag som satt där med krokodiltårar, totalt urlakad.
Problemet är väl att
A Hon blir så galet besatt av saker.
B Hon har tillräckligt bra minne för att veta vad hon har fått och var det finns.
C Hon är inte tillräckligt mogen för att förstå varför hon får kaka när det är fest men inte på en vardag.
D Hon kommer på att hon vill ha sött och ratar därför all mat.
Jag orkar inte ta den fighten tio gånger per dag i en hel vecka för att sen ge henne bulle på en lördag och börja om med samma fight 10 gånger om dagen en vecka till och så vidare i all evighet amen. För hon blir ju liksom inte lite tjatig, eller lite sur, eller lite ledsen, hon blir hysterisk, hon är tillbaka till Chiliostbåge; ligger som en böjd båge med sparkande ben, viftande armar och högrött ansikte. Alternativet skulle då vara att ge henne kaka, bulle eller saft varje dag. Äh? Tror inte det.
Därför är det sockerstopp. Vi tar fighten en gång, en period, sen försöker vi igen med att hon får smaka sött när hon blir lite äldre och kanske, möjligtvis, förhoppningsvis, går att resonera lite mer med.
Det innebär ju att vi kanske också får minska på fika. Eller i alla fall nöja oss med att fika när Sockerråtta junior sover eller är på förskolan. Så där som alla föräldrar gör.
Kommentarer