Fortsätt till huvudinnehåll

Kör så det ryker.

Vårt lilla mirakel blir två år snart. Tiden har inte bara varit väldigt tuff utan rusat iväg och plötsligt har jag blivit ett under av dålig organisation. Vi kanske borde ha kalas? sa vi. Igår. Så schysst att bjuda in folk med en veckas varsel mitt i julruschen.
Men nu känns det som att det är dags att ta sig i kragen och återgå till den sociala tillvaro som jag har gömt mig ifrån de senaste 10 åren eller så. Vansinnigt pinsamt. Dessutom blev det ju inget 1 års kalas, inget dop, inget dop för den andra trisslotten och vi har inte haft någon inflyttningsfest. Som sagt, min sociala tillvaro har varit lite... lagd på is.
Så nu har vi kastat iväg sista minuten- inbjudningar och hoppas att några kan komma och svepa en kaffe och klappa lite på våra dna kopior.
Pinsamt var ordet.
Nu hoppas jag bara att jag inte har glömt att bjuda någon. Och om jag har det hoppas jag att de är fräcka nog att säga till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.