Fortsätt till huvudinnehåll

Inte ok.

Jag hade en gång en chef som var ytterst talangfull i att få sina anställda att känna sig sämre på det de gjorde än vad de ens var i närheten av att vara. Det var jag medveten om när jag jobbade där och det var anledningen till att jag tog det stora, läskiga beslutet att säga upp mig och sätta mig i skolbänken. Fast det var först efter att jag slutat som jag insåg hur mycket den där talangen påverkade mig och hur skönt det var att få känna sig kompetent emellanåt. Jag lovade mig själv att aldrig igen hamna i sitsen att någon skulle få undervärdera mig, förminska mig, få mig att känna mig sämre än vad jag är.

Sen fick jag barn.

Snipp, snapp, snut så var den sagan slut. Som så många andra vittnar om så möter föräldrar ibland människor som tror att man inte kan, inte vet, skulle ha kunnat missat någon information när man går på bvc, prenumererar på Vi föräldrar och har tillgång till Google.
Det gör mig rosenrasande.
Då menar jag inte tips och väl menade råd, utan det där ifrågasättandet, som att man skulle göra något över huvud taget utan att ha kollat det först. Som att någon förälder inte skulle ha nog med det egna ifrågasättandet av sin förmåga.

Oh no you didn't.

Nej, ingen skulle kunna mer om mina döttrar än jag, de har varit hela mitt liv och min tillvaro i två år. Vi har gått igenom rasande stormar och ljuva kvällar tillsammans och är därför sammanfogade på ett makalöst sätt. Att ens våga tänka tanken att jag, som skapat, burit, närt och tagit om hand dessa små, som avstått och offrat stort och smått i tillvaron, och min egen fysik, inte skulle veta mest och bäst när det gäller mina älsklingar är inte bara en ren förolämpning utan också ofattbart obegåvat.
Att ifrågasätta ett föräldraskap i andra situationer än där föräldrar tappat fotfästet och barnen far illa är inget annat än ett bevis för att man inte har förstått, inte vet, eller har glömt hur det är mitt i det där stormande havet av familjelivet.

När vi tvekar om vi gör rätt som föräldrar och övertygar oss själva om att vi visst kan och vet så ska vi inte behöva få känslan av att vara mindre duglig från någon annan. Att det är så vanligt att föräldrar möts av det där ifrågasättandet  är Inte ok, som programmet på tv3 säger.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...