Fortsätt till huvudinnehåll

Inte ok.

Jag hade en gång en chef som var ytterst talangfull i att få sina anställda att känna sig sämre på det de gjorde än vad de ens var i närheten av att vara. Det var jag medveten om när jag jobbade där och det var anledningen till att jag tog det stora, läskiga beslutet att säga upp mig och sätta mig i skolbänken. Fast det var först efter att jag slutat som jag insåg hur mycket den där talangen påverkade mig och hur skönt det var att få känna sig kompetent emellanåt. Jag lovade mig själv att aldrig igen hamna i sitsen att någon skulle få undervärdera mig, förminska mig, få mig att känna mig sämre än vad jag är.

Sen fick jag barn.

Snipp, snapp, snut så var den sagan slut. Som så många andra vittnar om så möter föräldrar ibland människor som tror att man inte kan, inte vet, skulle ha kunnat missat någon information när man går på bvc, prenumererar på Vi föräldrar och har tillgång till Google.
Det gör mig rosenrasande.
Då menar jag inte tips och väl menade råd, utan det där ifrågasättandet, som att man skulle göra något över huvud taget utan att ha kollat det först. Som att någon förälder inte skulle ha nog med det egna ifrågasättandet av sin förmåga.

Oh no you didn't.

Nej, ingen skulle kunna mer om mina döttrar än jag, de har varit hela mitt liv och min tillvaro i två år. Vi har gått igenom rasande stormar och ljuva kvällar tillsammans och är därför sammanfogade på ett makalöst sätt. Att ens våga tänka tanken att jag, som skapat, burit, närt och tagit om hand dessa små, som avstått och offrat stort och smått i tillvaron, och min egen fysik, inte skulle veta mest och bäst när det gäller mina älsklingar är inte bara en ren förolämpning utan också ofattbart obegåvat.
Att ifrågasätta ett föräldraskap i andra situationer än där föräldrar tappat fotfästet och barnen far illa är inget annat än ett bevis för att man inte har förstått, inte vet, eller har glömt hur det är mitt i det där stormande havet av familjelivet.

När vi tvekar om vi gör rätt som föräldrar och övertygar oss själva om att vi visst kan och vet så ska vi inte behöva få känslan av att vara mindre duglig från någon annan. Att det är så vanligt att föräldrar möts av det där ifrågasättandet  är Inte ok, som programmet på tv3 säger.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.