Jag har fått en finne. Eller det är ju inget nytt eller ovanligt, men den här sitter precis där bh-bandet möter bakstycket på bh:n och är därför en aning obekväm.
Fast just när jag tänker gnälla över det så minns jag den besökaren som maken hade för ett tag sen, en rackare mitt på ryggen. Den var så illa att han inte kunde luta sig tillbaka eller sova på rygg.
Sen fick jag i present att tömma den. Flera gånger.
Han vet vad jag gillar.
Till de kräsmagade; förlåt.
Till de som är som jag; nu blir ni avis va?
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer