Polarn har hittat sina fötter!!!
Det känns som igår (troligtvis för att det nästan var det) när Pyret gjorde denna fenomenala upptäckt och jag minns (för så pass sträcker sig mitt krassa minne) vilket gigantiskt nöje det gav henne.
Polarn har ännu bara börjat gnugga fossingarna mot varandra, klappa dom och i sitt frenetiska viftande råkat greppa dom, vilket genast ledde till fnitter.
Tänk att fötter kan vara så roliga. Kanske vore det värt att prova att lägga sig på golvet och hålla i fötterna en stund, det kanske är en alldeles makalös hobby, om jag nu skulle nå dom vill säga.
Förresten yoga är ju en enorm industri och det kanske är på grund av det? Det blir en påminnelse om barndomen att ligga som en kringla, stå på huvudet och greppa sina tår.
Strunt samma. Polarn har i alla fall påbörjat denna härliga hobby och utvecklas därför, trots att Pyret snor så mycket uppmärksamhet. Good to know.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer