Polarn har hittat sina fötter!!!
Det känns som igår (troligtvis för att det nästan var det) när Pyret gjorde denna fenomenala upptäckt och jag minns (för så pass sträcker sig mitt krassa minne) vilket gigantiskt nöje det gav henne.
Polarn har ännu bara börjat gnugga fossingarna mot varandra, klappa dom och i sitt frenetiska viftande råkat greppa dom, vilket genast ledde till fnitter.
Tänk att fötter kan vara så roliga. Kanske vore det värt att prova att lägga sig på golvet och hålla i fötterna en stund, det kanske är en alldeles makalös hobby, om jag nu skulle nå dom vill säga.
Förresten yoga är ju en enorm industri och det kanske är på grund av det? Det blir en påminnelse om barndomen att ligga som en kringla, stå på huvudet och greppa sina tår.
Strunt samma. Polarn har i alla fall påbörjat denna härliga hobby och utvecklas därför, trots att Pyret snor så mycket uppmärksamhet. Good to know.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer