Gåing and gåing and gåing, nu i bilder.

Den där första bebistiden med pyret ägnades åt fasligt mycket promenerande.

Inte mycket har förändrats.

Förutom att det inte är flera meter snö och att de första kilometerna går i snigelfart för att pyret ska gå själv och då plocka varenda blomma, peta på alla pinnar, plocka kottar, peka på vovvar, pippi, tåg, bussar och bilar.

Att ta en daglig promenad är den enda chansen att få båda att somna samtidigt och därmed få vila öronen en stund. Men med dubbelvagn och varenda uppförsbacke någonsin så blir det inte mycket vila armar tyvärr.

Vi stötte på ett mysterium under dagens promenad också.

Gångvägen var så här bred; alltså gigantisk. Pyret gick precis bredvid vagnen och höll mig i handen. Mot oss kom en liten förskolegrupp bestående av fem barn som gick, en som satt i medföljande dubbelvagn och två fröknar. Att små barn släppta på grönbete inte flyttar sig känns logiskt, men att två vuxna kvinnor med en dubbelvagn fortsätter att gå mitt i gångvägen så att pyret och jag till slut fick gå ut i gräset för att komma förbi är banne mig skandal.

Man skulle ju kunna tro att det här är hur jag avreagerade mig efteråt, men nej, det är pyrets konstverk.

Hon är ju så galet talangfull att jag känner mig tvingad att dela med mig av kompositionen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen