Fortsätt till huvudinnehåll

Bästa ever.

På tv:n visades En underbar dag som eftermiddags film, den med Michelle Pfeiffer och George Clooney.
Pyret ligger och myser med herr B.o.B. på golvet, pekar på skärmen när det är en scen med dom två och säger Mamma!
Extra julklapp mentalt registrerad.
Näe säger herr B.o.B.
En julklapp mentalt borttagen.
Joooo då säger jag.
Mamma säger hon igen.
Två julklappar.
Näe, det är inte mamma säger herr B.o.B.
Ingen julklapp alls där då.
Och pappa säger hon och pekar igen.
Då är det tydligen rätt för då säger han plötsligt Jaaaa!
Jag som kände mig så fräsch, så har ungen uppenbarligen en synnedsättning.
Men hon kan ändå få extra julklappar under granen för att hon gav några minuter boosting till lilla mamsen när jag har gått omkring några dagar och varit övertygad om att döden närmade sig, eller näst intill var välkommen bara jag slapp må så över-kokosnötter (kokosnötter säger man istället för en svordom i Jake och piraterna på Disney Junior om ni nu slipper veta det). Tre dagar av att må som en plågad zombie mot att känna sig som Michelle Pfeiffer i två minuter, så lätt är jag att peppa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.