...lär jag inte vinna pris för i år heller, jag har faktiskt inte ens försökt vinna. Att jag är långt från prispallen baserar jag på följande:
Pyret lär sig viktiga färdigheter inför framtiden:
Som att köra dockvagnen fram och tillbaka över mattkanten, vilket hon gör vid min sida samtidigt som jag kör barnvagnen över mattkanten, och säga lite uppgivet "schhhhhhh polarn, schhhhhhh" under tiden.
Som att hålla dockan, klappa den i ryggen och säga "rapa".
Som att hålla i dockan och gunga lite på plats och säga "såja, såja".
Mellan rapning, tröst och viss uppgivenhet leker vi pedagogiska lekar så som: bygga lego medan mamma håller syster, lägga pussel medan mamma håller syster, läsa böcker medan mamma håller syster eller rita medan mamma håller syster.
Enorma mängder kex, äpple, russin, banan, mjölk och majskrokar har inte alls utdelats i mutnings syfte (ändå varken går hon upp i vikt eller växer) och att bli buren, kramad, bytt blöja och ätit har inte alls skett till ljudet av missnöjd syster. (Dagens ironiska tillägg)
Själv har jag försökt: äta (misslyckats), gå promenader (lyckats ibland), utföra hushållssysslor (inte lyckats så ofta), gå på toaletten (lyckats ibland) och hålla humöret uppe (misslyckats titt som tätt).
Så Årets morsa blir nog någon annan, fast Pyret och Polarn kan däremot vinna var sitt pris för Mammigaste bebisarna på planeten. Att mamma befinner sig på mer än en meters avstånd från någon av arvsmassorna resulterar i vilda protester och höga läten. Därav den något torftiga tillvaron.
Fast å andra sidan, just på grund av ovanstående borde jag vinna pris för Årets morsa. Faktiskt. Jag har ju inte blivit helt bananas... än. Även om det är nära ibland.
Kommentarer