Fortsätt till huvudinnehåll

Underhållande.

Febern fortsätter att ligga mellan 38,4 och 38,9 vilket känns rätt långt från mina vanliga 36,2. Halsens lymfkörtlar är svullna till en golfbolls storlek. Varenda muskel, ligament och cell i kroppen har febervärk. Jag är kokhet samtidigt som jag fryser som om jag stod naken utomhus mitt i kalla vintern (eller stod naken utomhus i det här sommar vädret kanske). Jag producerar imponerande mängder snor som med allt snytande ger mig återkommande näsblod. Till det kommer självklart huvudvärk.
Herr B.o.B. tar med sig Pyret på morgonen så får hon spendera dagen med att göra utflykter tillsammans med farmor. Det är säkert roligare än att sitta hemma med mig just nu.
Själv ska jag ta hand om Polarn. När jag knappt kan ta hand om mig själv. Polarn som är bebisen som aldrig skiter eller sover. Eller, nu är jag orättvis, hon skiter ju en gång i veckan, vilket självklart inföll igår mitt i feber yran, och hon sover ju mellan 20/21 och 05/06 förutom en eller två amningar på en kvart, vilket är GULD men innebär att hon bara sover två eller tre gånger under dagen i max 30 minuter.
Annars vill hon bli road. Nu kan ju inte tremånaders bebisar göra så mycket men det är stört omöjligt att få henne att förstå. Så vi har:
Hoppat i knät.
Snackat med kompisarna i sängen.

Snackat och boxats med kompisarna i babygymet.

Snackat med kompisarna på gardinen (som är samma kompisar som fick Pyret att lugna ner sig under skrikochpanik perioden).

Däremellan har vi ammat (det var brakibrallan-dag igår så hon åt kopiöst mycket) och bytt blöjor.
De gånger hon har sovit har jag försökt peta i mig mat.
Nu ska vi ta oss igenom en dag till men imorgon abdikera jag och tänker vara SJUK. Alltså ligga i sängen, sova massor, bli serverad och inte roa någon familjemedlem överhuvudtaget. 
Så jag ger mig den på att jag är frisk imorgon. Fast det skulle ju också vara skönt. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer