Dålig konstruktion.

När jag jobbade i blomsteraffär var en kollegas kompis/bekant på studiebesök, hon utbildade sig till ergonom och skulle följa vårt arbete för en dag. Jag misstänker att hon fick rätt mycket att anteckna med alla lyft, allt släpande och halft idiotiska arbetsställningar. Ibland går det inte att arbeta ergonomiskt liksom.
Men när brevbärare inte ska gå i trappor längre för att spara på knäna, sopåkare ska inte dra runt kärl hur som helst för att spara på ryggen, kontorsarbetare ska ha handledsstöd och rätt utformade tangentbord/stolar/skrivbord för att spara på axlar, nacke, rygg, handleder, armbågar och allt däremellan, så glöms en yrkesgrupp bort. Föräldralediga.
Det är inte mycket av det här yrket som är ergonomiskt korrekt.

Att lyfta avkomma i olika storlek i och ur spjälsäng.
Att bära sprattlande avkomma i olika storlek, ibland båda samtidigt.
Att klä på sprattlade avkomma i olika storlek.
Att sova med karatesparkande avkomma bredvid sig.
Att sova med sköldpadda-på-rygg avkomma på sig.
Att fiska upp nappar som spottas ut på golvet medan man försöker trösta avkomma i olika storlek.
Att byta blöjor på sprattlade avkomma i olika storlek.
Att utföra hushållssysslor med avkommor runt benen.
Att utfodra avkomma i olika storlek.
Att roa större avkomma på lekplats.
Att roa mindre avkomma som vill "stå/sitta" i knät.

Listan är oändlig.

Jag ska bli rik på att uppfinna hjälpmedel för päron.
Eller just det, det har redan uppfunnits; barnflickor. Jag vill ha en.
Eller en privat kiropraktor på ständig standby.
Eller en ny kropp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen