Fördelen med att få mammakompisar, förutom att man får någon vuxen att prata med, någon att jämföra bebisens märkliga nycker, idéer och utveckling med och någon att ta en promenad och fika med, är att man får tips om nya rundor att släpa runt barnvagnen på.
Släpa runt på barnvagnen är ju typ det som håller mig från dårhuset, så det är rätt nödvändigt att ha lite variation medan jag nöter asfalt.
Nu har jag haft turen att träffa två vettiga brudar med skön humor, ett jordnära mamma-stuk och promenad vänliga fötter, en för varje avkomma.
Barnvagnen rullar på som aldrig förr.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer