Fördelen med att få mammakompisar, förutom att man får någon vuxen att prata med, någon att jämföra bebisens märkliga nycker, idéer och utveckling med och någon att ta en promenad och fika med, är att man får tips om nya rundor att släpa runt barnvagnen på.
Släpa runt på barnvagnen är ju typ det som håller mig från dårhuset, så det är rätt nödvändigt att ha lite variation medan jag nöter asfalt.
Nu har jag haft turen att träffa två vettiga brudar med skön humor, ett jordnära mamma-stuk och promenad vänliga fötter, en för varje avkomma.
Barnvagnen rullar på som aldrig förr.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer