Imorgon är det den där dagen. Den som jag inte gillar.
Inte på grund av någon åldersnoja, skräck för att åren går eller rädsla för att bli gammal. Äldre blir man ju även de andra dagarna på året.
Det är istället massor med andra hang-ups, nojor, besvikelser och tjafs som gör dagen pestig och ger sån där klump i magen.
I år ska den dessutom kombineras med att bära runt på liten bebis samtidigt som stora bebisen ska skrika i vilda utbrott var femte minut, utbrott som skrämmer och gör lilla bebisen ledsen så att hon behöver uppmärksamhet, som gör stora bebisen sur och därför får nya utbrott.
Wow.
Så allt gratulerande, firande och presenter undanbedes. Snälla. Imorgon är det torsdag, bara.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer