Fortsätt till huvudinnehåll

Sommaren är kort.

När jag skrev första augusti på patientbokningarna idag fick jag lite ågren.
Herrejistanes! Sommaren är snart slut.
Kollegan/vännen tyckte inte att jag skulle tänka så utan istället njuta av sommaren medan den var kvar.
Hon har rätt.
Men jag kan inte.
Jag vill inte att sommaren ska ta slut, jag vill ha mer, jag vill inte se den sakta försvinna och känna hur det blir gradvis lite kallare och mörkare.
För att råda bot på min Tomas-Ledin-Ångest känner jag att jag måste göra mer, det måste hända lite saker. Vad vet jag inte.
Men jag kan väl ana att min vanliga "vardagenärtristsåjagfårmyrkrypningarochhjärtklappning" är delvis kombinerad med T.L.Å.
När ska jag växa upp och nöja mig med vardagslivet i sin lätt gråa nyans?
Måste jag växa upp?

Kommentarer

Anonym sa…
Sommaren kommer nästa år också :) /vännen

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: